z animatoji oratorija se dobimo cca. stirikrat. animatorji, ki sodelujejo so v vecini tudi animatorji cez leto pri rednem verouku... oratorij je za starse zelo dobrodosla stvar, ker je tako poskrbljeno za varstvo njihovih otrok. pridruzijo se otroci prakticno iz cele slovenije - dobra lokacija za vse, k delajo v centru jubljane.
i vår församling har det funnits ett oratoriumprojekt. några möten, genomförande och det är allt. i år hade vi det för första gången och vi var mycket nöjda. om vi fortsätter med oratoriet kommer vi att organisera mötena tidigare, med mer innehåll och med professionell hjälp, mycket tidigare. i församlingen pågår en mängd aktiviteter, men ingen av dem kopplar (innehållsmässigt, tematiskt) till oratoriet.
koppla hela församlingen; vi träffas varannan vecka, under sommarmånaderna även upp till 2 gånger i veckan, animatorerna åker på helg till havet på sommaren, under oratoriet sover animatorerna i församlingens lokaler; grupperna väver in varandra så att vi är aktiva inom scouterna, och från oratoriets animatorer har vi också bildat konfirmationsgrupper, förberedelse av krubban.
under sommaren träffas vi inte inom ramen för animatorträffar (utom före oratoriedagarna), utan vid ungdomskatekesen, körverksamheten... oratoriet är en viktig del av semesterprogrammet som inte bara församlingen utan även orten erbjuder barnen. praktiskt taget händer ingenting annat för barn i vår ort under sommaren. samtidigt ger det ungdomarna en möjlighet till aktivitet, gott sällskap, tillhörighet och personlig tillväxt i tron.
oratoriet har en stor roll hos oss. vi organiserar två sommaroratorier, ett höstoratorium och oratoriska eftermiddagar varje månad.
projekt oratoriet har en mycket viktig plats i vår församling. när det gäller barn och ungdomar representerar oratoriet för oss sannolikt den viktigaste församlingsevenemanget. huvudorsaken är främst det positiva gensvaret och villigheten hos alla församlingsmedlemmar att hjälpa till med genomförandet av oratoriet. vi gör dock det mesta av arbetet som animatörer. vi är därför mycket nöjda med projektet. vi växer andligt och personligt, samtidigt som vi genom lek och samtal närmar oss barnen med de verkliga värdena. i en bredare bemärkelse visar vi också för föräldrar och grannar att det verkligen handlar om ett mycket positivt projekt. vi träffas ofta. före oratoriet har vi cirka 5 längre möten (vi börjar i slutet av mars), följt av möten för de olika grupperna (sånger & danser, scen, stora spel, inledande & avslutande evenemang...). veckan före oratoriet tillbringar vi tillsammans en helg, de sista två dagarna före starten är vanligtvis avsedda för arbetsinsatser (uppsättning av scen, transport av material, etc.). slutet av oratoriet betyder dock inte slutet på animatörsmötena. vi träffas på olika kvällar (underhållande, kreativa, debatterande,...) och som grupp förbereder vi även miklavževanje (en liten pjäs för barn vid st. miklavžs ankomst), karnevalsfirande och deltar i andra projekt i församlingen (mors dag, välgörenhetskonserter), killarna organiserar även någon sportturnering, tjejerna något konsert, etc.
oratoriet är det största projektet i vår församling som rör unga animatorer och deltagare. jag är mycket nöjd med det, eftersom det handlar om ett etablerat team för organisering, samtidigt som det alltid är en ny utmaning, särskilt att få tillräckligt med animatorer. vi träffas från och med mars, först varannan vecka, senare varje vecka. förutom oratoriet organiserar vi också en oratoriedag (en eller två per år), julmässa, sankt nikolaus-firande, och vi strävar efter att återuppliva ungdomsgruppen.
oratoriet i vår församling lyckas bra varje år, men vi märker en konstant och gradvis minskning av deltagare. vi har det en gång om året. mötena äger rum från april och framåt varannan vecka, men när vi närmar oss oratoriet så en gång i veckan.
oratoriet har en viktig roll i semesterverksamheten. både barn och animatorer är mycket nöjda, vilket syns på antalet av dem.
oratoriet är egentligen den centrala händelsen i församlingen både för ungdomarna (animatörerna) och för barnen som deltagare. genom animatorgruppen började även andra aktiviteter i församlingen att vakna till liv - ungdomsmässor, band, ungdomsmöten...
…Mer…
jag är ledare för animatorerna och är främst med dem under förberedelserna för oratoriet, eftersom jag nu har varit i en annan församling under en lång tid. animatorerna känner varandra väl. jag känner dem från den tid då jag var med dem som animator vid den ordinarie konfirmationen, franciskusbarnen och familjesemestrarna.
ibland kräver vi för mycket av de yngre nya animatorerna (de ser allt mer från en underhållningsvinkel).
att organisera olika aktiviteter under året är en av de viktigaste betydelserna för att bevara den rätta pulsen i animatorgruppen.
självklart händer det ibland att den spännande atmosfären avtar, men den återhämtar sig snabbt. särskilt gäller denna atmosfär under och efter oratoriet. vi förenas alltid i en verkligt stark grupp, som dock snart efter oratoriet återigen splittras, och det går tyvärr inte att behålla den på något sätt.
stämningen intensifieras och kulminerar i slutet av oratoriet.
...då är vissa ganska "oansvariga" när det gäller att delta i möten osv. - de har "för många andra åtaganden"...
vi samlar de riktiga animatorgrupperna, animatorerna direkt framför oratoriet, hittills har det varit ett stort problem att få tag på lokala animatorer.
det finns ingen inspiration bland gymnasieeleverna, studenterna är alldeles för upptagna och redan trötta. de studenter som stannar kvar är dock mycket användbara.
att det är nödvändigt att lyssna på animatorerna, ta hänsyn till deras kommentarer och framför allt inspirera med exempel
problemet ligger i att ta ansvar. alla vill att något ska hända för att hjälpa, men ingen vill ta huvudrollen, så den faller alltid på samma personer, ibland 'trycker' vi någon lite in i ledarskapet, vilket varken alltid är dåligt eller bra.
ibland måste man sporra dem; annars anser jag att de flesta känner det ansvar de tar som animatörer, men det finns också några individer som inte är särskilt ansvariga.
problemet är oenigheten, där vi för närvarande inte kan göra så mycket, eftersom jag bor på en annan plats och under året har jag inte möjlighet att leda animatorteamet.
de som är i åttonde klass och deltar i oratoriet får möjlighet att vara hjälpare till animatorerna som niondeklassare... sedan blir de långsamt animatorer.
vi letar efter det mest effektiva receptet för hur man får dem
vi får dem genom birmanska grupper
efter birman bjuder vi in dem att ansluta sig till oss, och sedan har vi en skola för animatörer med dem hela året.
äldre grundskoleelever har möjlighet att hjälpa oss med genomförandet av ett visst projekt innan de går in i gymnasiet - men endast som en slags assistenter. exempel: vi förbereder ett spel för miklavž, de får i uppdrag att byta scen mellan scenerna. dessutom, till exempel på oratoriet i samband med "övernattning" - en natt kan de äldre deltagarna sova över på oratoriet - får de lite fler möjligheter att umgås med animatorerna. det här är två exempel där de i viss mån bekantar sig med vår grupps verksamhet. det är sant att vissa kanske kommer på grund av vänner eller inbjudningar, men de flesta (och jag är övertygad om att det är bäst så) ansluter sig själva. prästen meddelar att nästa vecka är det första mötet för oratoriet och att alla som vill ansluta sig till gruppen är välkomna. följaktligen är det så mycket trevligare att se unga människor som själva har bestämt sig för att komma, eftersom de visar att de bryr sig och därmed aktivt deltar i gruppen.
jag tror att det i vårt fall handlar om en blandning av allt det ovanstående. :)
vi bjuder in alla nya animatörer till ett introduktionsmöte.
res, som främst ledare, men också äldre animatörer. i slutändan kan vi lära oss mycket av varandra. om jag ger ett exempel: efter oratoriet genomför vi en omfattande reflektion (vi berättar om plus och minus, vad vi gillade, vad vi inte gillade); i år fick vi som ledare ett papper där det stod att en viss animatör gillade de äldre animatörernas tankar (i samband med förberedelserna hade vi också en omfattande debatt om värderingarna för årets katekes). så, återigen det viktigaste: förebild (och även samtal)
allt tillsammans skulle jag kunna bocka av.
endast en kommentar till det sista alternativet i denna fråga: kanske skulle det vara bättre att säga att animatören kan bekanta sig med dessa värderingar. jag tror att alla idag har möjlighet att leva kristna värderingar var som helst. frågan är bara hur de förmedlas. problemet är inte att de inte skulle kunna levas. ofta är de inte tillräckligt förklarade, framför allt saknas det förebild i läran och förmedlingen. så att animatorgruppen genom förebild och samtal kan ge animatören mening med dessa värderingar på ett sätt som gör att animatören kan leva dem överallt, inte bara inom gruppen. detta hänger på något sätt ihop med fråga 4.a.